totaltsocialthandikapp
att satsa sin minneskapacitet på att komma ihåg ipoden och glömma mobiltelefonen hemma i köket. låta den bli en äggklocka på heltid. sitta på jobbet och sakna och veta att det med stor sannolikhet landat något fint i den som jag inte kan läsa.
ha ett mission att festbesöka i lund efter jobbet. tror att jag jag vet var jag ska men i mitt huvud har gatorna växlat plats och jag vet plötsligt inte var i mörkret jag befinner mig någonstans. alls. vara helt utelämnad till sin egen orienteringsförmåga och möjligheten att stöta på någon nattvandrare att fråga efter vägen. någonstans vinner logiken över frustrationen och jag finner adressen jag söker. men för den sakens skull finner jag inte min väg in i värmen. möts av en stor ogenomtränglig port. varken porttelefon eller portkod, ingen att ringa. ungdomar på en balkong blir min räddning. kommer ner och löser det problem som återstod. så som varje dag var förr i tiden innan tillgängligheten blev en livsstil. bärande.
singstar i nykterhet söta kollegor som knäcker nästan lika bra som jag min röst är förlorad och det som en gång i tiden kallades för dålig självkänsla har nu för tiden blivit till en drivkraft att bjuda på sig själv och tömma lungorna på all kraft som över huvudtaget får plats och vråla tills det som var jag nästan hamnar i en hög på golvet tumladochtömd
hemma. friisgatan. sängen på friisgatan. söta meddelanden som väntar, skapar längtan. LÄNGTAN.
så mycket liv
Kommentarer
Postat av: Christina
Haha du är rolig Liza. Du var ju asgrym på Singstar, kul när man kan bjuda sig själv :)
Trackback