drosophila

två skiddagar i de norska fjällen nu. den började med tio fall på tio meter och någon stans där på mitten kände jag mig lite lite proffsig sen tog tröttheten över och all erfarenhet och sunt förnuft flög över bergen till intelligentare trakter och jag slidade på sidan sista biten hem av rädsla för att åka över kanten och hamna någonstans i en avlägsen stugby. 

jag har hjälm. det är tur. annars hade jag nog haft både en personlighetsstörning och ett subduralhematom vid det här laget. men det är sjukt roligt och jävligt kallt, någonstans runt -16 om man har otur. ingen pratar engelska förutom den rysksvenska doktorn, dottern och en hetlevrad ryssamerikan som i detta nu bjuder mig på moet & chandon, since its my birthday och jag inte behöver någon kramplösande och muskelavslappnande i alla fall för det biten är redan fixad, att få mina lårmuskler att ens orka krampa vore en bedrift, I tell you.