drosophila

knät sitter dock inte på varken mitt vänstra eller högra ben utan på stackars ilya, ryssamerikanen som förgyllde min födelsedag med moet & chandon och tapas i en hotellbar på fjället. nu sitter han med ett tredubbelt knä och älskling vid sin sida på en läkarstation medan jag sitter i en alpinbar och förlustar mig med alkohol och internet. när man inte kan sitta i malmö och äta söndagsmiddag en röd tisdag så får msn/facebook/bloggeri fungera som socialt skyddsnät. 

någon legitimerad alpinist kommer jag knappast att bli denna resan. idag kom jag efter mycket tårar (visserligen föranledda av ett b-glucos alldeles i underkant) ner för en röd backe men jag erbjöd mig både att gå ner och att sova över i buskaget bredvid i väntan på något att äta. inget av mina förslag gick igenom, jag hade inget val. och nog är jag väl glad för det även om det hade varit trevligt att tvingas lära sig bygga en igloo, -just for the sake of survival. 

min fysiska bedömning hittills: oräkneliga hematom på benen. en svullen högertumme r/t felaktig anvädning av stavarna följt av en utskällning från pedagogisk ort. samt. nästan-knä-skada efter ett sakta fall när jag skulle lämna liften och istället för att som bambi kana iväg och ramla på spretande ben några meter därifrån satte mig direkt ner på marken och fastnade med inåtroterade knän. men. bara ömhet kvar. 2009 är helt enkelt inte mitt år. 

"tar jävligt mycket i trä".